Idag har det saftats, och foglossats! Jag undrar hur moder natur tänkte (låter hemsk suspekt att det skulle vara ett kvinnligt väsen som haft ett finger med i spelet på det här) när man la till foglossning som en del av graviditeten. Vid tidigare graviditerter har jag mått bra, och inte känt det minsta av någon foglossning. Först förstod jag inte vad som hände, trodde att höften hoppat ur led! Men det var visst inget att hetsa upp sig över - det är ju "bara" foglossning", enligt mödravården.
Hur som helst livet måste ju fortlöpa medan denna prövning pågår, och ont ska med ont förgöras. Trodde jag, men svaret är nej, det ska man inte göra, foglossningen ger igen och det med besked. Fick för mig att handla lite, som jag brukar göra, och lite är alltid för mycket. Åtminstone mer än planerat. Så med kassarna sprängfulla frukt, grönsaker, mjölk, kött (en hel pappåse och två i plast) tänkte jag ta mig hem från affären. Första biten till t-banan var kämpig och jag behöver nog inte säga hur kilometern från stationen och hem kändes.
Kvittot på hur bra eller dåligt ett sånt beslut var, fick jag idag - det var ett väldigt dåligt beslut kan jag meddela. Men som alla andra dagar finns det ju saker att göra som inte kan vänta. Idag låg en påse med fläderbär på balkongen och väntade, tillika mosäpplen i en korg. Så nu har jag saftat och syltat, mesta dels sittandes på en stol framför diskbänken som en annan envis 85-åring.
Foglossning eller inte, bra blev det. Fläderbär är ett underligt bär, som dom flesta inte riktigt verkar veta att man kan använda. Smaken på själva bären är inte alls god innan tillagning, men på den färdiga produkten påminner saften om fläderblomman men med en tydlig bärighet. Och som vilket annat bär kan man koka sylt, saft, gelé, marmelad och säkert annat också. Det är bra om dom är frostnupna innan, men det kan vara svårt om hösten är varm. Då är risken att dom hinner bli övermogna eller uppätna av fåglar, men det går att råda bot på utan problem nu för tiden - in i frysen ett par timmar så har du skapat din egen frostnatt. När det är gjort är det bara att sätta igång!
Det är en kladdig historia att göra saft, man kan göra den på flera sätt, men den här tekniken tycker jag ger bäst smak (och mest kladd). Börja med att repa alla bären, en varm rekommendation är oömma kläder!
Har du en passeringsinsats (eller vad det heter) behöver man inte vara så noga med att plocka bort små kvistar och blad. Har man det inte går det ändå med två silar, en grovmaskig och en finmaskig, men det innebär mera jobb så klart!
En kasse bärklasar blir ca 1,5-2 liter saft, det är mycket spill som går bort, men i gengäld går bären snabbt att plocka. När bären är pressade och juicen uppsamlad silar man saften genom en finmaskig sil där kärnorna inte kan ta sig igenom.
Sen ner i en kastrull, koka upp och skumma NOGA! Låt koka 10 min, och tillsätt sen 500 g socker och 4 teskedar citronsyra per liter saft. Låt koka upp så att sockret smälter, häll upp på väl rengjorda flaskor. Fläderbärssaft har liksom fläderblomssaft inte den bästa hållbarheten, så förvara saften svalt alt frys den i burkar. Serveras väl kyld, testa gärna till en drink.
Nu till äpplena! Tänk att så många villaägare bara låter äpplena ligga på backen och bli förstörda. Själv är jag ju inte välsignad med nått äppelträd, men det gör inte så mycket när man bor i en villaförort i Stockholm. Här dräller det av äpplen, ibland hittar man en kasse med "varsågod" på eller så ligger det drivor på trottoaren. Nu har jag hittat min egen lilla guldgruva, en "kompost" där villaägarna tippar av sina "skräpäpplen". Dom allra flesta är inte ens stötta i denna hög!
Så där har jag varit och skördat många gånger! Nu var det vinteräpplen som var aktuellt. Vilket jag tycker passar bäst till mos och sylt (fast det inte är såna man ska använda egentligen), jag gillar syrligheten och det krispiga köttet. Jag tar dom gärna innan dom är riktigt mogna för att få så mycket naturligt pektin med som möjligt.
Detta är inte äppelMOS utan äppelSYLT! Det är en sötare variant som passar perfekt i bakverk, den flyter nämligen inte ut! Däremot ska man vara sparsam med den om man vill använda sylten till mat.
I vanliga fall brukar jag bara tvätta dom, skära bort sånt som är dåligt och klyfta grovt. Och så ner i kastrullen! Men nu ska jag använda skalen till en annan sak som jag återkommer till framöver.
Jag fyller en stor gryta (10 L) med äpplen och fyller på med 10-15 cm vatten från botten, verkar det vara för lite fyll på med mera allt eftersom. Du kan ha 2/3 äpplen 1/3 vatten som riktmärke. Koka upp och låt småkoka tills alla äpplen kokat sönder, rör om lite då och då så att inga äpplen blir liggande på toppen.
Sen är det fram med passeringsgrunkan, eller silen. Passerar man moset måste man ändå använda en finmaskig sil, men då går det mycket lättare!
Väg upp moset och häll tillbaka i den rengjorda grytan. Tillsätt 500 g socker per kilo puré. Koka under ständig omrörning till 105 grader. Pass på det stänker mycket om passerade äpplen!! Fyll genast upp i steriliserade burkar (väl diskade och sen ställda i ugn på 100 grader i minst 10 minuter). Skruva på locket med en gång och vänd burken upp och ner för att blida vakuum.
Om burkarna varit väl rengjorda och hygienen varit god kommer sylten hålla minst till nästa säsong!
Vill man göra äppelmos, gör på samma sätt men tillsätt endast 200 g socker per kilo puré och koka moset till 102-103 grader.
Vill man göra sina burkar och flaskor lite extra lyxiga kan man dekorera med band och lacka som till julen, kanske har du ett personligt sigill att använda för att sätta extra prägel på förpackningen?
Kommentera