Jag är ingen kolafantast tycker jag, men mitt ätbeteende vittnar om annat. Jag är nog egentligen lite för lat för att äta kola, det är segt, jobbigt att tugga och så dröjer sig smaken kvar längre än annat godis. Fast när jag väl tagit mig för att koka kola går dom åt fort, och jag är skyldig till största delen av försvinnandet. När barnen frågar: "Men vart tog alla vägen?", försöker jag behålla en pålagd förvåning i blicken och ljuga dom rakt upp i ansiktet: "Jag har ingen aning!" Då spekuleras det vilt om det är pappa eller stora syster som kan vara boven, och förhoppningsvis har mitt oskyldiga anlete avskrivit mig som huvudsmisstänkt.
Barnen gillar kolor! Kola är på nått vis ett barnsligt godis, kanske för att det egentligen är en urkorkad idé att tugga i sig nått som fastnar i varje tand och ger tungan en ordentlig stretch-omgång i munhålan, en idé som bara kan komma från det naiva sinnet hos ett barn.
Det här var ju ingen bra upptakt till ett kolakok, men det blir bättre! Kola är nått så fantastiskt smörsmakande lent godis, totalt befriat från allt vad tillsatser och påhittade ämnen man kan komma (om man gör det från grunden alltså!). Här kommer minnen, framför allt hör väl kola till julen, men man behöver inte begränsa sig till denna förövrigt godisstinna helg för att få avnjuta en god kola. Kola passar perfekt till en kopp kaffe eller thé p.g.a. av sin söta, lena och smöriga smak. Och man kan också här smaksätta i en evighet och ändå inte hinna prova alla kombinationer som kan samsas i en kola.
Neutral kola kan kännas för söt tycker jag personligen, för smörig, och blir lätt mäktig redan efter andra, tredje biten. Men vilken tur att man kan lura sig själv genom att pimpa kolan med lite fräscha smaker så att man genast kan äta så många fler! Nu har jag provat en blandning av zest från olika citrusfrukter, det bidrar till en fräschör och viss bitterhet som kolan så väl behöver. Lägger man sen till en gnutta salt, bara så att man knappt anar det förens precis i slutet av smakupplevelsen så är man hemma flera gånger om!
Hur seg kolan ska vara är nog en smaksak, jag tycker att kola ska vara seg, den ska inte smälta i munnen på en gång, då har man gjort fudge. Så lite längre koktid för att få till rätt konsistens och färg, det minskar också upplevelsen av att den är "översöt".
Citruskolor (räcker till en ugnsfast form ca 20x30 cm):
100 g smör
2 dl vispgrädde
3 dl socker
1 dl ljus sirap
Zest från 1 citron, 2 lime, 3 mandarin/clementin (tvätta och torka först!)
Smält smöret i en tjockbottnad kastrull, häll i grädde, socker och sirap. Koka utan lock tills smeten är 125 grader om du vill ha mjuk kola, vill du ha den hårdare kokar du till 130, och vill du ha den riktigt hård koka den till 133 grader (efter det blir det inte bra!).
Raspa av skalen från citrusfrukterna, men spara skalet av 1/2 lime och 1 clementin till att toppa med. Rör ner i den varma kolan. Häll upp kolan i en form klädd med papper och låt svalna i rumstemperatur.
Raspa över resterande skal från citrusfrukterna.
Skär upp i lagom stora bitar. Har du kokat kolan mjuk bör du slå in den i papper, eller lägga lager i en burk med papper emellan. Hård kola kan ligga tillsammans i rumstemperatur utan att klibba ihop till en boll.
Förpacka gärna i en snygg pappkorg eller strut. Imorgon ska jag visa tips på hur man kan göra ytterligare presentförpackningar till godis och annat hemgjort som man vill ge bort!
Kommentera